Vågen! Vågen! Serial mom är en otrolig film! Jag kunde omöjligt sitta ner när jag
såg den - jag gjorde vågen stup i ett!
Enligt ett av recensionscitaten på kassettens omslag, är detta Waters mest helgjutna
komedi, och det måste nog stämma. Jag kunde omöjligt slita mig från TV:n. Det här
var så fantastisk bra och roligt, att jag inte visste till mig.
Kathleen Turner är minst sagt strålande som den Doris Dayiga hemmafrun, som spårar
ur, och förvandlas till USAs populäraste massmördare. Jodå, som satir över människans
fascination över-, och medias spekulationer i våld, är Serial mom betydligt bättre
än den i mitt tycke rätt kassa Natural Born Killers (fast jag antar att herr medredaktör
Paulsson allt annat än håller med på den punkten).
Är man dessutom något så när bevandrad i psykotronisk film, kan man även avnjuta flertalet
scener med filmanknytning. Bl a ser vi en kille som läser en Betty Page-tidning,
och senare går hem och hetsar upp sig med Chesty Morgan-filmen Double Agent 73. Wooga wooga.
Till filmens absoluta höjdpunkter hör scenen med rockkonserten, där L7 uppträder under
namnet Camel Lips. Turner flyr in i publikhavet, men blir igenkänd, och gör stor
succé. Hyr eller dö!
Pidde Andersson