magasindefektnummertvånittonhundranittiosex

Det finns speciellt två saker som säljer film i USA. Våld och sex. Våld har den amerikanska censuren sällan några problem med, men däremot sex.

I dubbelmoralens Hollywood anses det OK när en känd filmstjärna som Sharon Stone låtsas älska och visar det mesta av sin kropp. När däremot porrfilmsindustrins stjärnor gör samma sak på riktigt, då kallas det kvalificerat snusk.
    Eftersom den amerikanska filmcensuren är skenheligheten personifierad, handlar det i nakensammanhang förstås mest om bara kvinnobröst. Tits som det så rart heter på engelska. Boobs, knockers, hooters eller maracas. Kär barm har många namn. Inte minst på svenska, där vi kan välja t ex mellan tuttar, rattar, bomber och balkonger.
    Ett blottat kvinnobröst eller två, och gärna lite mer, kan i en amerikansk film vara det som förvandlar en tämligen medioker thriller från ett halvfiasko till en gigantisk kassasuccé. ìBasic Instinctî (1994) med Sharon Stone är ett bra exempel.
    Amerikanska tittare ser inte ständigt som vi i Sverige avancerade sexscener på TV. I USA var det till en bit in på 70-talet t o m förbjudet att visa en kvinnas navel! Nakna kvinnobröst är det fortfarande otänkbart att visa på de tre stora amerikanska TV-bolagen. Det är enbart förbehållet satellit- och kabelkanalerna.
    Många kända skådespelerskor har börjat filmkarriären genom att visa brösten i någon B-rulle. Speciella tidningar i USA, som Celebrity Sleuth, brukar leta fram de här gamla filmerna, och publicera uppförstorade stillbilder för att påminna både aktriserna och deras beundrare om stjärnornas tidiga rollprestationer.
    Numera finns det dessutom ett gigantiskt lexikon, amerikanen Craig Hosodas uppmärksammade bestseller, The Bare Facts, vilket betyder Nakna Fakta. Den 5:e upplagan av denna över 960 sidor tjocka volym, kom våren l995. Här kan vetgiriga med specialintressen slå upp de flesta någorlunda kända amerikanska filmskådespelerskor (och filmskådespelare!), som visat upp sej mer eller mindre avklädda i filmer som finns tillgängliga på video. Det är i första hand som en ìvideoguideî Hosodas bok är skriven. Det enda felet med denna intressanta volym, är att den inte är ìrikt illustreradî. Faktum är att det inte finns en enda jävla bild i boken. Man måste alltså hela tiden använda sin egen snuskiga fantasi...
    Amerikansk film dominerar boken, men här finns även titlar från Frankrike, Italien och Australien. Dessutom radas alla kända stjärnors utvik i Playboy upp liksom deras medverkan i Playboys videoproduktioner.
    Vi kan läsa om svenskfödda, internationellt kända stjärnors insatser på nakenfronten.
    Maud Adams har hela åtta noteringar enbart från den märkliga sexmelodramen ìTattooî från 1981, där hon tatuerades över hela kroppen av allas vår gamle favoritpsykopat Bruce Dern.
    Britt Eklands ìbröstinsatserî i ìCasanova & Coî (1976) och ìSkandalenî (1989) redovisas också. Det här var innan hon bättrade på sin tidigare ganska blygsamma byst. Men Britts ofta omskrivna insatser som ìnakendanserskaî i kultskräckisen ìThe Wicker Manî från 1973 avslöjas dock som delvis bestående av insatser från en s k body double, en îkroppsstatistî. Hosoda påpekar att det märks på den varierande hårlängden.
    T.o.m. gamla Anita Ekberg, idag stor som ett hus, är representerad. Denna på 50-talet magnifikt välväxta blonda skånska amazon visade sej dock aldrig naken i någon film under sin glansperiod i Hollywood. Däremot sågs Anita näck på en serie svartvita foton i Playboy. Bilder tagna av en känd skulptör under förevändningen att de skulle vara till hjälp när han arbetade på en ìbystî av Anita. Playboy har återpublicerat bilderna både 1974, 1989 och 1990 kan man läsa i Hosodas bok.
    Bland dagens kvinnliga amerikanska superstjärnenamn som figurerar i The Bare Facts noteras Sean Young, Meg Ryan, Sigourney Weaver, Roseanna Arquette, Jamie Lee Curtis, Demi Moore och Pam Grier. Dessutom hittar man Julie Andrews, som ju blottade en vacker byst i maken, regissören Blake Edwards satir ìSOB - Paniken i drömfabrikenî (1981). Sherilyn Fenn, som var den förfriska Audrey i David Lynchs uppmärksammade kult-TV-serie “Twin Peaks”, finns med för två filmer från 1989; “Two Moon Junction” och “Meridian/Kiss of The Beast”. Bland de europeiska stjärnorna märks favoriter som Anne Parillaud, Emma Thompson, Ornella Muti, Sylvia “Emmanuelle” Kristel, Helen Mirren, och givetvis Brigitte Bardot.
    TV-aktuella namn i boken är Teri Hatcher, den nye Stålmannens läckra journalistkollega Lois Lane. Terry har ett nakenförflutet från B-rullen “The Cool Surface” (1992). Baywatchs favoritblondin Pamela Anderson bröstade före TV-berömmelsen “au naturell” i både “Snapdragon” (1993) och “Raw Justice” (1994). Pamelas föregångare i Baywatch, Erika Eleniak, är naturligtvis också med i boken efter insatsen i karatetråkmånsen Steven Seagal’s “Under belägring” (1992). Ni minns väl när Erika kom upp ur tårtan...
    Veteranen Angie Dickinson har medverkat i nakenscener då och då under sin långa Hollywoodkarriär. Mest uppmärksammad är duschscenen i Brian de Palmas blodiga thriller “I nattens mörker” från 1980. Men Hosoda avslöjar, att i närbilderna på den här nästan 50-åriga Angie, användes en body double, Victoria Lynn Johnson.
    Porrstjärnor som Georgina Spelvin, Marilyn Chambers, Candy Samples, och Traci Lords är representerade med sina roller i icke-porrfilmer.
    Legendariska mjukporraktriser som Uschi Digard och Kitten Natividad finns också med, liksom Angelique Pettyjohn, som efter Elvis-filmen “Elvis i Full Rulle” (Clambake, 1967), och rollen som utomjordisk gladiator i klassiska Star Trek-episoden, “The Gamsters of Triskelion” (1968), gick över till hårdporr 1982. Under namnet Heaven St John sågs hon då både i “Body Talk” och “Titillation” (svensk titel: “Golddiggers”). I sistnämnda film medverkade även Russ Meyer-favoriten Franceska “Kitten” Natividad, men enbart i fejkade sexscener. Angelique/ Heaven återvände sedan till vanlig film igen 1984 i “Biohazard” och “Repoman” (som Repo-fru nr 2). Angelique dog 48 år gammal 1992.
    Kitten Natividad har skymtat både i B-filmer som Polisskolan-kopian “Night Patrol Titta vi arresterar” och A-filmer som “48 Timmar, igen!”. Här syns Kitten på en bioduk, när två motorcyklar plötsligt kraschar igenom den...
    Uschi Digard gjorde mjukporrisar i B- och C-klassen på 70-talet. “Sandra och den fria kärleken” (Sandra), “The Godson”, “De övererotiska” (Casting call), och “De sexuellas paradis” (The last step down). Uschi sågs även i ultrakorta gästspel i Russ Meyer-rullar som “Cherry, Harry & Raquel” (1969) och “Supervixen” (1973). Men Uschi har också skymtat i vanliga spelfilmer som Sam Peckinpahs “The Killer Elite” (1975), där Uschi som anonym party-tjej visar ena bröstet för Robert Duvall, och så följde 1977 tidiga John Landis-buskisen “Kentucky Fried Movie” (där Uschi är kvinnan som får bröstmassage i duschen). /../
    Begreppet stora bröst fick en ny betydelse när Chesty Morgan dök upp som hemlig agent. Hon kvävde sina offer med gissa vad?
    Candy Samples, som varvat mjuk- och hårdporr under sin långa sexkarriär (hon bör vara närmare 60 nu), är antagligen mest känd från det mjukporriga science-fictionspexet ”Flesh Gordon” (1972). Där var Candy en cigarrökande kvinnlig kapten Hook, en rymdpirat komplett med krok i stället för högerhand och en lapp för ena ögat, men som kompensation med ena bröstet bart. En hårdporrversion av “Flesh Gordon” finns också. Däremot blev det aldrig något av projektet “Fuck Rogers”! Den australienproducerade “Fantasm” och Russ Meyers “Up!” är två andra Samples-noteringar på icke-hårdporrfronten. Båda från 1976.
    Marilyn Chambers var en vampyr i David Cronenbergs läskiga “Rabid” (1977). Marilyn sög blod ur sina offer med en snoppliknande anordning fiffigt dold i hennes ena armhåla. Marilyn var en sexpsykiatriker (en längre och snyggare Dr Ruth alltså...) i “My Therapist” (1984).
    Traci Lords, den enda superkända hårdporrstjärna som lyckats slå igenom även i vanliga film- och TV-sammanhang, finns naturligtvis också med. Traci sågs i Jim Wynorskis “Not Of This Earth” (1988), och i John Waters “Cry Baby” (1989). Det stora “officiella” genombrottet var en viktig roll i Stephen Kings mini-serie “Knackarna” från 1993 och så förstås de uppskattade gästspelen i TV-serien “Roseanne” l994.
    Georgina Spelvin skrev porrfilmshistoria i “Djävulen i Miss Jones” 1972, och efter att ha gjort massvis av porrisar under resten av 70-talet, dök hon sedan oväntat 1984 upp i den första “Polisskolan”-farsen som hookern som suger av den gaggige kommendanten Lassard från under en talarstol. Georgina återkom 1986 som en hooker än en gång i ”Polisskolan 3 Begåvningsreserven”.
    Förutom att manliga och kvinnliga skådespelare presenteras i alfabetisk ordning i var sitt kapitel, finns dessutom ytterligare ett kapitel där alla filmer som nämns i boken radas upp från “About Last Night” till “Zombie Island Massacre”.
    Männen i Hosodas lexikon har mest nöjt sej med att blotta baken. Richard Gere i “Till sista andetaget”, Kevin Costner i Dansar med vargar, Mel Gibson i “Dödligt vapen” och Kevin Kline i “Lek till döds” är några exempel. Mera avancerade insatser, där aktören visar sina mest dolda talanger, noteras för bl.a. Harvey Keitel i “Den korrumperade snuten” och “Pianot” samt Julian Sands i “Ett rum med utsikt”.
    Bare Facts-författaren Craig Hosoda har gått mycket grundligt tillväga under sina studier av tusentals filmer med nakenscener. Hosoda ger exakt information om var det nakna finns i filmen, hur långa inslagen är, och definierar dessutom scenerna enligt följande normer:

Mycket, mycket kort scen. Nödvändigt att använda pausknappen.

Mycket kort scen. Använd slow motionknappen för under l sekund.

Kort. Ungefär l sekund.

Inga kommentarer. 2 till 15 sekunder.

Lång scen. Över 15 sekunder.

Hosoda betygsätter dessutom inslagen enligt följande stjärnsystem.

€ Gäspning. Så kort, att man knappast hinner se något.

€€ Okay. Kolla in detta, om du är intresserad av stjärnan.

€€€ Toppen. Missa inte det här. Scenen är ganska lång.

Hosoda beskriver också noggrant vad som visas i nakenscenerna; ett bröst eller båda. Om det är vänstra eller högra. Naket i helfigur, från sidan, eller rakt framifrån. Bar rumpa. Om det är närbilder eller avståndsbilder.
Att plöja igenom The Bare Facts är en ganska sällsam läsupplevelse, men den är definitivt inte märkligare än de böcker där man ingående beskriver de blodigaste scenerna i extremt våldsamma splatter movies./../

Hans Sidén