Hon fick emellertid börja i ganska så liten skala. Lesbiska bildserier för Lektyr och små duschbildserier för Fibban, och aningen hårdare saker för Selecta. Hon gjorde, till skillnad från bildserierna i tidningarna, aldrig riktiga samlagsscener i filmerna. På film började hon med att bada bastu tillsammans med Lasse Åberg i det som kom att bli Ragnar Frisk's sista långfilm, “47:an Löken blåser på”.
     Under den Svenska synden var det mycket vanligt med auditions. En man som måste haft fantastiska sådana var amerikanen Joe Sarno, som hade börjat sin svenska bana med de mjuka svart-vita filmerna “Jag en Oskuld” och “Kvinnolek”. Han brukade hålla dessa på Grand Hotêl och fann med all säkerhet lilla Marie just där.
     Joe Sarno tog med sig lilla Marie till ett slott beläget i en ödslig bergstrakt i Tyskland. Filmen som skulle spelas in var “Veil of Blood” där Marie skulle spela den oskuldsfulla flickan Helga. Handlingen kan fattas kort; en elak lesbisk satmara uppfostrar unga vackra vampyrflickor i slottskällaren. I skenet av stearinljus, utformade som små penisar, onanerar och älskar flickorna med varandra. Filmen gick 1974 upp i Göteborg på biograf Götet (f.d. Capitol) under titeln “Möte med Djävulen”. I Stockholm några år senare som “Den Pornografiske jungfrun”. Joe Sarno hade två lite tuffare filmer, med lite hårdare tag, kvar att göra för tyska Monarex. Marie fick huvudrollen i de båda. Den första ut av de två var “Baby Love” senare “Bibi - sündig und süss” eller “Vild på Sex”. Lilla Bibi kommer för att hälsa på sin fasters pensionat för unga flickor, ett hus fullt av lidelser och åtrå. Göteborg slapp filmen denna gång, den skickades direkt upp till åmål istället. “Butterflies” blev den tredje och sista. Marie Forså liftar runt och blir upplockad av hårda skådisar som Harry Reems och Eric Edwards. Marie gjorde aldrig riktiga samlagsscener. Producenten var tvungen att skriva kontrakt med hennes mamma att hon aldrig fick utöva riktiga samlag framför kameran. Detta tycks inte ha stoppat regissör Sarno, som ville få skådespelarnas ansiktsuttryck att vara mer naturliga och lät dem därför ligga med varandra. Med en slarvig fotograf blir Sarnos mjuka filmer aningen hårda. Filmen gick upp i Sverige 1974 som “Lifterskan”, - ist Cocktailparty thema Nummer Eins! som det så vackert står skrivet på den Tyska biopostern.
     Marie liftade tillbaka till Stockholm. Här hemma skrev hon kontrakt för producent Inge Ivarson. Ivarson hade för avsikt att göra filmer med lite mer “skönsex” och mindre innehåll än de tidigare Torgny Wickman filmerna. Ivarson hade Mac Ahlberg, som tidigare gjort filmerna “Jag en kvinna 1, 2 och 3” samt “Fanny Hill”, som regissör. Han var ett säkert kort, de hade tidigare arbetat på den lätt lustiga pilsnerporrisen “Porr i Skandalsskolan”. Ivarson hade hyrt in sig på det förfallna Engholmsslott utanför Stockholm, och nu var det dags för “Flossie”.
     Liveshowparet Jack och Kim Frank, tillsammans med den nu hårt lanserade “Nykommlingen” Maria Lynn. Ung flicka möter en något äldre ambassadör och praktiserar sexdrömmar. Ljuvlig sex i öfre östermalmsnivå. Två månader tog inspelningen och en förbannat snygg film blev det. 1975 gick den upp på hela tre Ri-biografer i Stockholm, som biograf Rita (numera Zita) och Ricardo (numera Folkoperan).
     Senare slog Ivarson och Ahlberg sina affärer ihop med danska samproducenter. Ner till Köpenhamn bar det. Med sig på flyget hade Ivarson Markis de Sades roman Justine, regissör Mac Ahlberg, fotograf Tony Forsberg, skådespelarna Marie Forså, Harry Reems och dennes kamrat Brigitte Maier (ett stycke Penthous Pet anno 1975). I Köpenhamn väntade de danska medproducenterna med nästan samtliga aktörer ur de danska Tecken-, och ...på sängkanten-filmerna med Bie Warburg i spetsen. Det kom att bli “Justine & Juliette”, den kanske mest kända svenska porrfilmen genom tiderna. Marie och Bie spelar två unga flickor som rymmer hemifrån. Harry Reems spelar hjärtsjuk, men rik, amerikan som vill ge bort alla sina pengar till den som kan få hans hjärta att stanna.. sängvägen. Trot eller ej, men Marie får alla pengarna på slutet. Den fick ingen vidare bra kritik, då Hans Schiller tyckte att “Justine & Juliette”, som pornografi, var lika intressant som Barnen från Frostmofjället. - Dålig ursäkt från en man som inte vågar erkänna att han kan gilla sexfilm - Filmen gick på biograf Rigolettos största duk i Stockholm. Efter framgångarna gjorde Ivarson och Ahlberg “Bel Ami”, en näst intill lika storartad produktion, även den till viss del inspelad på Engholmsslott och med Marie i en mindre roll. Harry Reems rusar omkring i Stockholm och träffar på flickor som tyskan Christa Linder och sjuttiotalets svarta skönhet Lucienne Camille. Engelsk dialog och enorm succé utomlands.
     Fransmännen fick upp ögonen för Marie, Ahlberg och Ivarson. Tillsammans gjorde de “Molly”. Marie hade hunnit fylla 20 år, hårdare tag och hårdare skådespelare. Eric Edwards, Chris Chitell, Darby Lloyd Rains och smått kultförklarade lilla Anne Magle (i Hollywood kallad Anna Karenya) fyller upp rollistan. Samma rollbesättning medverkade också i Torgny Wickmans sista sexfilm “Countrylife” (i USA kallad “Practice makes perfect”)
     Amerika hade börjat dominera marknaden med allt grövre sexfilm. Elegansen och lekfullheten var över. Sexfilm blev helt och hållet... “Porrfilm”.
     Marie slutade göra sexfilm och försökte sig på en seriös karriär. Hon hade en sex-fantasi och du-skriver-och-jag-svarar spalt i Fib-Aktuellt under något år i slutet av sjuttiotalet. Hon gjorde ytterligare två filmroller, dessa i badkar. En mindre i Lasse Hallströms “Jag är med Barn”, där hon får chansen att växla några ord med en spritt språngande naken Magnus Härenstam. Badroll nummer två kom som den nakna, sånär som på cyklop och simfötter, avkarieflickan Laila på Ernst-Hugo Järegårds porrklubb i Janne Halloffs “Chez-Nous”. - Hon kliver upp ur akvariumet, blir strypt av Örjan Ramberg, och ersätts i handlingen av Lis Nilheim...

Stefan Nylén

- Marie Forså's Filmografi
- Läs Playboys recension av Flossie, Augusti 1975