magasindefektnummerfyranittonhundranittiosju

Leena Skoog hör till 70-talets fräschaste och mest namnkunniga unga svenskor. Egendomligt nog har ingen dokumenterat hennes karriär på film, TV och teaterscenen, /../ icke att förglömma huvudrollen i en film av legendariske brittiske 70-talsregissören Pete Walker, en (dubbad) roll i en Hong Kong-film, och en liten men högst intressant skivkarriär.

Hon föddes 1951 och växte upp i Tullinge utanför Stockholm. “Min idol var Brigitte Bardot. /../ Kåre Hjelm, Keves son, var min skolkamrat, och han tog bilder på mig, där jag precis ser ut som Brigitte Bardot, samma hår och allt, som vi tog på vår tomt. /../ Den officiella starten var i en musikal i högstadiet av vår musiklärare Dick Majors. Det blev även en skiva. Lasse Samuelssons orkester spelade, och jag och två andra skolkompisar sjöng. “Gör vad du vill”! Det var alltid mitt motto, och är det fortfarande.”
    Leena Skoog var i den första kullen på Södra Latins dramalinje 1966. “Det var en skådespelarutbildning. den sågs väl som medialinjen ses idag. /../”
    Under skoltiden kom även de första modelljobben. “Jag var ju för liten, 163 cm, men det gick ändå. Man höll till ganska mycket i Gamla Stan på olika kaféer och hoppades på att bli upptäckt. Så kommer Walter Hirsch och upptäcker en för att göra Lektyr! “Livet leker för kvicksilverglada Södra Latin gymnasisten Lena 'Stina' Skoog” stod det, jag kallades för Stina i skolan då. Så var det på den tiden. Bara bröst, gulligt och snällt.”
    Fotografen Hirsch låg även bakom Leenas filmdebut. Filmen klipptes senare i två och blev till de beryktade “Lajla, 17 år, vaknar” och “Lajla, 17 år, badar”. Året var 1969. “En flicka ligger i sängen och vaknar för att telefonen ringer. Hon kramar sin kudde, stiger upp ur sängen, går och duschar! Sen klär hon på sig och går ut genom dörren. Slut! Tjugo minuter på Forresta hotell. Inga repliker. /../ Sen gick den upp på Fenix. Fel bio. Det var ju då man höll på att dö. Fenix var ju en etablerad porrbio! /../”
    Nästa roll var i den tjugonde av de minst lika beryktade Åsa-Nisse filmerna, “Åsa-Nisse i rekordform”. “Det var ju en riktig film i alla fall. Men när vi kom ut på Värmdö så upptäckte jag att jag skulle stå i vassen och vara naken. Det var ju inte alls vad jag hade räknat med. Man ville bara ha mig för min kropp och inte min skådespelar talang, och det var ju fel, men då var vi ju där och då kunde man inte riktigt säga nej. Jag hade två repliker, det var ju inte mer. “Men vänd dig om då, jag är ju naken” säger jag visst. Den andra repliken har jag glömt. Åsa-Nisse åker runt, runt, runt på sjön, och så får han se mig och då kör han åt helskotta.” Detta var den stora svenska filmkarriären. /../
    Ett par TV-framträdanden och folkparksuppträdanden följde. /../ Efter reste hon till London. Där väntade nya tider, och Alan Whitehead, trummis i popgruppen Marmalade. Han blev hennes make i två år. /../ “Jag träffade Ringo och Paul. Paul var jättegod vän med Alan. /../”
    Den första rollen kom i sexkomedithrillern the “Three Dimensions of Greta”, regisserad av legendariske kultregissören Pete Walker (”House of Whipcord”). “Den innehöll visserligen naket, men för min del var det den första riktiga filmen, ingen “Lajla” på tjugo minuter, och Åsa-Nisse gick ju så jäkla snabbt. Jag funderade ett tag, min agent tyckte det var en bra roll och jag tog den. /../”
    “The Three Dimensions of Greta” håller en hög klass jämfört med samtida engelska bidrag i genren finns utgiven på amerikanska Something Weird-etiketten med 3-D-effekterna intakta och mycket Swinging London-känsla. Robin Askwith från “Bekännelser”-serien (En fönsterputsares, en bilskolärare etc) är Leenas pojkvän. /../ Nästa roll kom i “Up the Front”, den tredje i en populär serie med komikern Frankie Howerd. Den följde “Up Pompeji” och “Up the Chastity Belt”, alla i samma stil som “Carry On”-serien. /../
    “Jag satsade på teatern och fick roller i komedier som &raqou;No Sex, Please Were British” (efter “the Mouse Trap” den pjäs som gått längst i London), “Darling mr London “ och “Birds of Paradise”. Det var jättekul och vi fick fin kritik. Jag fick fin kritik. De här åren är mina bästa, med de bästa sakerna jag gjort. /../ I Hong Kong gjorde jag en reklamfilm för mattor; folk fimpar i mattor, tappar drinkar i dem och sånt. Det kommer en servitör med en stekt anka och snubblar. Ankan kommer flygande i luften, rakt mot mig, och jag står vid ett femton meter långt fullduket buffébord. Poängen är att någon ropar “Duck!”, och jag duckar och välter hela bordet! Det var en komplicerad scen och man talade om för mig att det skulle betyda mycket om jag klarade den på första tagningen. Det gick utmärkt, och sen kallade de mig “One-Take Leena”. /../”
    Leena Skoog är still going strong och fortfarande 'kvicksilverglad'. Häromåret syntes hon i en rikstäckande Pippi Långstrump-turné, där hon även var inblandad i produktions- och evenemangsuppgifter. Idéerna och infallen verkar outsinliga. Hon har en enastående drive och skulle antagligen kunna sälja snö till eskimåer. Inte alls vårt fosterlands typiska särdrag. “Jag är sån'. Bestämmer jag mig är det fullt ös! Och om det är osvenskt så glömde jag att vara svensk.”

Jan Lumholdt