magasindefekthalloffame

Christina Lindberg är nog den mest berömda av svenska utvikningsflickor. Från sent 60-tal och in på 80-talet förekom hon i oräkneliga tidningar världen över. Hon hann även med att spela in över tjugo långfilmer, flera av dem i huvudroller, i bl.a. Tyskland, Japan och, naturligtvis Sverige.

Christina Lindberg föddes i Göteborg 1950. Som 19-åring fick hon sina första modelljobb, först som badflicka i svenska kvällstidningar, lite senare i Fib-Aktuellt och Lektyr, på den tiden herrtidningar med stora upplagor. Via bilderna fick hon snart sitt första filmjobb, i den amerikansk-producerade, men i Sverige inspelade “Maid in Sweden” (1969). Vid den här tiden gick hon fortfarande i skolan (humanistiskt gymnasium), men “tog ledigt” för inspelningarna. Väl hemma igen tog hon studenten och kunde satsa på vad som skulle bli en blomstrande karriär.
    I en talangjakt med hundratals sökande valdes Christina ut till en av de viktigaste rollerna i Jan Haldoffs “Rötmånad” (1970). Motspelare var Carl-Gustaf Lindstedt, Ulla Sjöblom, Ulf Palme och Ernst Günther. Filmen fick gott mottagande i och utanför Sverige. Christina Lindberg flyttade från Göteborg till Stockholm, festade på kvällarna, och levde gott.
    Foto- och filmjobben fortsatte komma. Huvudrollen i “Exponerad” (1971) var nästa uppgift på vita duken. Om berättelsen inte precis lyfte filmen, gjorde skådespelare som Heinz Hopf, Margit Carlquist (från “Sommarnattens Leende”) och Janne Carlsson det, icke att förglömma en framgångsrik lansering i Cannes, där fotograferna flockades för att föreviga fröken Lindbergs gracer. Filmen gjorde lycka i utlandet en genuin Schwedenfilm var detta, då genren stod på topp.
    Småroller i filmerna “Smoke” (1971) och “Yusra” (1971) (Tunisiens första färgfilm!) följde, och nästa stora roll kom i “Young Playthings” (1972), regisserad av Joe Sarno, en av de mest profilerade leverantörerna av sexfilm. Den spelades in i Stockholm, på engelska men med svenska aktörer. Den visades aldrig här, utan gick direkt till USA, som ju många av dessa filmer. “Young Playthings” är en märkvärdig filmupplevelse som har fått kultstatus med åren.
    Tyskland lockade härnäst med medverkan i sin stora sexfilmsindustri, främst representerad av “Schulmädchen- Report”-filmerna. Rutinerade filmteam levererade ett stort antal vinjetter, löst kopplade till olika teman, och dessa sattes sedan samman till en långfilm. Christina Lindberg gjorde fyra sådana stycken, som finns att hitta under titlarna “Incest und Träume” (1972), “Liebe in drei Dimensionen” 1972), “Mädchen, die nach München kommen” (1972) och “Ein Halleluja für Schulmädchen” 1972). De är alla väldigt tyska.
    1972 kom vad som skulle bli hennes mest, ja, Sveriges mest beryktade film. Först totalförbjuden, sedan kraftigt nerklippt, orsakade “Thriller - en grym film” (1972) i regi av Bo Arne Vibenius (under pseudonymen Alex Fridolinski) näst intill skandal på sin tid. En 19-årig flicka har efter att ha övergripits som 7-åring tappat talförmågan. Hon möter en ung man son drogar henne till ett heroinberoende och utnyttjar henne som prostituerad. En djävulsk hämnd planeras av den unga kvinnan, som via skottlossning, våldsam bilkörning och karate får sina räkenskaper tillrättade. I slutscenen får hennes plågoande huvudet avslitet av en häst. Aldrig förr eller senare har en svensk film haft så många grafiska scener, och i så dålig smak. Som den stillsamma flickan, senare enögda mördarmaskinen, hade Christina Lindberg fördelen att inte ha några repliker, skådespelerska var hon ju inte, utan kunde koncentrera sig på handfastheter, och sådana finns det som sagt gott om i “Thriller”. Filmen har visats i oklippt version i USA, där den gjorde (vad annars?) viss lycka.
    Efter att ha sett “Exponerad” kom erbjudanden från Japan, och dit reste Christina Lindberg härnäst. Offentliga framträdanden, fotojobb och filmroller följde. Filmerna “Inoshikaocho” (1973) och “Resa till Japan” (1973) har aldrig visats i väst, men innehöll sin del av avkläddhet och action. Framgångarna var så stora att hon nästan beslöt sig för att stanna. Huvudrollen i “Anita” (1973) lockade dock hem henne.
    “Anita - ur en tonårsflickas dagbok” regisserades av den namnkunnige Torgny Wickman 1973. Det är en berättelse om en nymfoman och den unge psykologistudent som “räddar” henne. Huvudrollerna spelades av Christina Lindberg och Stellan Skarsgård. Filmen som tillhör favoriterna bland denna periods sexfilmer ledde till ännu ett samarbete mellan Lindberg och Wickman, “Lätt byte”. Den avslutades dock aldrig på grund av ekonomiska svårigheter.
    Joe Sarnos “Swedish Wildcats” (1972) (även känd som “Every Afternoon”) gav en småroll, så och “Jorden runt med Fanny Hill” (1973), hennes enda samarbete med Mac Ahlberg, regissören bakom “Jag - en kvinna” (1965) och “Fanny Hill” (1968), numera välanvänd fotograf i Hollywood. Gustav Wiklunds “Sängkamrater” (1975) med Tor Isedal och Åke Fridell blev 1975 den sista i raden “Schweden Filmer” Christina Lindberg medverkade.
    En artikulerad motvilja mot det ökande pornografiska innehållet i filmerna gjorde att hon lämnade inspelningen av den internationella storproduktionen “Nathalie” som spelades in i München. Regissör var Gerard “Långt ner i halsen” Damiano, och filmen förblev ofullbordad.
    1975 var också året då hon började ta lektioner för att försöka komma in på scenskolan. Lärarinna var Öllegård Wellton från “Pippi Långstrump”-filmerna, men försöket lyckades inte. Kanske var det en tilltagande radikalism, och denna var väl förankrad på scenskolan, som såg med största ovilja på artister med Christina Lindbergs bakgrund. Efter ytterligare ett par (påklädda) småroller slog hon skådespelarkarriären ur hågen för att satsa på en journalistbana. Denna har gått desto bättre.
    Idag är hon chefredaktör på Flygrevyn, Skandinaviens största flygtidskrift. En informativ video om svampplockning (hon är en duktig mykolog) 1994 är det senaste filmframträdandet. Hon syns dock ofta i TV-rutan med nyktra åsikter om de mest skilda ämnen, samtidigt en påminnelse om våra “gyllene år”. Christina Lindberg lever och mår bra. Det ser man tydligt.

Jan Lumholdt

Nu kan du njuta av den riktiga Christina Lindbergs häpnadsväckande sångkarriär i RealAudio®. Singeln “Christina!” släpptes av herrtidningen FIB-Aktuellt 1972.