Dario Argento föddes i Rom den 9 Juli, 1940. Hans mor, Elda Luxardo, var en brasiliansk fotomodell och hans far, Salvatore Argento, en italiensk filmproducent, så man förvånas inte över att han själv kom att bli en kamerans mästare eftersom kameran ständigt fanns i närvaro under hans uppväxt. Trots brodern Claudio, var Dario var ett ensamt barn som tillbringade mycket av sin tid i sin fars bibliotek, där han stiftade bekantskap med H.P. Lovecraft och Edgar Allan Poes makabra och skämmande världar. Poe blev och är en av Darios stora inspirationskällor. Argento’s första arbete var som filmkritiker. för tidningen Paese Sera. Vid sidan av sitt kritiker arbete skrev han filmmanus och spelade med i filmen “Scusi, lei favorevole o contrario?” (“Excuse me, are you for or against?”) Senare under sextiotalet tog till slut film passionen över. Han lämnade sitt jobb för att skriva manus på heltid, och det stora genombrottet kom då han och Bernando Bertolucci tillsammans med regissören Sergio Leone, 1969, skrev det som var grundstommen till den stilfulla och färgrika spagettiwesternklassikern “Harmonica - en hämnare”. Året därpå regidebuterade Argento och kan sägas ha återupplivat den italienska giallon. Ni vet, genren som hängivs åt spännande detektivhistorier där huvudrollsinnehavarna ofta är något sinnesförvirrade och brottslingarna är vansinniga, sjuka psykopater. Själva namnet giallo betyder gul och syftar på de gula omslagen som fanns på de italienska deckarböckerna.     Argento’s första film som regissör, “L’uccello dalle piume di cristallo“ (“Ljudet från Kristallfågeln”), handlar om en amerikansk författare i Rom, som mot sin vilja bevittnar ett brutalt mord, och blir indragen i utredningen. Filmen gick ganska bra då den kom ut och Argento fick namnet den “italienske Hitchcock”. Han följde upp den med filmerna “Il gatto a nove code“ (“De Nio Heta Spåren”) och “Quatro Mouche di velluto” grigio (“Den djävulska fällan”). Båda dessa filmer överträffar “Kristallfågeln...” och Argento börjar hitta sin egen stil i och med dessa filmer. Argento experimenterar mycket i “Heta spåren...“ med “jag är kameran point of view” och den subjektiva mördaren blir ett av hans kännetecken. I “Djävulska fällan...”, bygger han på sexuella motiv till mördarens sinnessjukdom.     Efter den avslutade “Djur”-trillogin, tyckte Argento att giallons tid var förbi och bestämde sig för att göra en film speciellt riktad till den inhemska Italienska marknaden. Det blev filmen “Le cinque giornate“ (äks “Five Days of Milan”). En komisk historia som utspelas under revolutionen 1848. Innan Argento regisserar sin nästa film producerar och regisserar han “La Porte Sul Buio” (“The Door Into Darkness”), fyra stycken en timmars filmer åt TV bolaget RAI. Tre av dem regisserade han själv, “Il Tram” (“The Tram”), “La Bambola” (“The Doll”) och “Testimone Occulare” (“Eyewitness”). Den första delen i kvartetten, “Il Vinco di Casa” (“The Neighbour”) regisserades av Luigi Cozzi.     I och med filmen “Profondo rosso” (“Deep Red”) blir Argento’s filmer hemska skildringar av mardrömsliknande situationer, där ingen går säker för mördarens vrede. Varje gång någon är i närheten av att avslöja mördaren, blir denne själv offer och vi tvingas att svälja vår lättnad och slunga oss in i Argento’s mörka värld och ransaka bland våra misstänkta igen. Efter “Profondo rosso“ påbörjade Argento sin ännu oavslutade trilogi om “the three mothers” baserad på bla Thomas De Quinceys essä Levana and Our Ladies of Sorrow, en essä om häxor som styr och ställer världen över. Där hittade han inspiration för de otroligt vackra och mycket fascinerande “Suspiria“ (“Flykten från Helvetet”) som handlar om mystiska mord på Tanz Akademie i Frieburg, Tyskland, samt “Inferno” (“Inferno 80”) med sin mystik och spänning. I mellan dessa två mycket fina filmer gör Argento en avstickare då han låter sitt produktions bolag Seda Spetacoli, producera George A Romero’s “Zombi” (“Dawn of the Dead”). Tillsammans hade de ett slags “gentlemans agreement” att Argento skulle vara script consultant och fixa musiken tillsammans med bandet The Goblins.     Argento återvände till giallogenren med den kalla stiliserade “Tenebrae“ en film om en Amerikansk författare på promotion turné i Rom som blir indragen i en serie brutala och råa mord. Denna film har ett otroligt spännande narrativ och precis som i “Profondo rosso”, så tvingas åskådaren att under filmens gång misstänka allt och alla. I “Phenomena“ kopplar han ännu en gång ihop giallo med parapsykologi då en ung skolflicka med övernaturliga krafter blir vittne till hur en mördare dödar flickor på den internatskola hon går på. Problemet är bara det att hon går i sömnen och vet inte om hon har drömt allt eller inte. Efter “Phenomena”, den första filmen producerad på Argento’s eget bolag DAC Films, efter en separation från brodern Claudio, producerar han vännen Lamberto Bava’s “Demoni” (“Demons”). Året därpå producerar han uppföljaren “Demoni... L’Incubo Ritorna” (“Demons 2”). Sen kommer “Opera” (“Terror”) med ett kamera arbete som får den mest erfarna berg-och-dalbane åkaren att bli snurrig. En grym film om en ung debuterande operastjärna som plågas av en mycket otrevlig man som tvingar henne att se på medans han mördar hennes vänner och bekanta. Efter detta tar han en time out och producerar under tre månader sin egna TV show, Giallo. Serien innehöll femton stycken Turno Di Notte (Night Shift) 15 minuters kortfilmer regisserade av Lamberto Bava och Luigi Cozzi. Detta var en TV deckare där publiken, med hjälp av väldigt tydliga ledtrådar, fick gissa vem som var mördaren in veckans avsnitt. Serien innehöll även nio stycken “Gli incubo di Dario Argento” (“Dario Argento’s Nightmares”) som var mycket effektspäckade kortfilmer på några minuter.     Efter att ha producerat lärjungen Michele Soavi’s andra film bakom kameran “La Chiesa“ ( “The Church”) flyttade Argento sin produktion till USA och ännu en gång fick han tillfälle att arbeta tillsammans med Romero på espisodfilmen “Two Evil Eyes”. Här fick Argento äntligen dramatisera en av sina stora inspirationskällor Edgar Allan Poe. Resultatet blev “The Black Cat”, en av Argento’s egna favoriter, med Harvey Keitel i en av huvudrollerna. Två år senare producerar han Soavi’s ”La Setta” (“The Sect”) innan han ger sig i kast med den ganska mediokra besvikelsen “Trauma”.     “Trauma” handlar om en ung annoretisk flicka (Darios första film med dottern Asia Argento i huvudrollen) som förföljs av en psykopat som haft ihjäl hennes föräldrar, eller har han... Det blir tyst om Argento och trots “Trauma“ får han 1994, under Montreals andra International Cinema Fantastique Festival, en Lifetime Acheivment Award. Sen kommer rykten, och slutligen bekräftelsen. Argento hade återvänt till rötterna, hem till Italien. Där regisserade han “La Sindrome di Stendhal” (“Stendhal’s Syndrome”), även denne med dottern Asia i huvudrollen. Filmen är mer ett steg tillbaka mot de klassiska giallos han gjort tidigare, med en svag doft av “Kristallfågeln”, “Deep Red” och “Tenebrae”. Senast producerade han Sergio Stivaletti’s debut film “La Maschera di Cera“ (“Gaston Leroux’s Wax Mask”), det projekt han startade med den bortgångna Lucio Fulci.     Men Argento har inte bara regisserat filmer och TV, han har även regisserat reklamfilmerna Fiat Croma och Johnson’s Glad Pyramid Air Freshner, samt koreograferat Trussardi Accion, en modevisning åt modedesignern Nicola Trussardi. Reklam filmerna var Argento’s lekpark där han testade nya idéer med kameran. I Fiat Croma, prövade han kamera åkningarna inför “Opera“ och fick på så vis den special rigg han behövde för kråkattacken i slutet betald av Fiat. Johnson reklamen beprövade fjärilsåkningarna i “Trauma”.     Och så slutar vår vandring igenom en kort Dario Argento historik. Alla väntar vi nu spännt på Argento’s gamla favorit “Fantomen på Operan” (Il fantasma dell’Opera), som kommer sommaren 1998. Jason Meredith Dario Argento’s Filmografi - Deep Red [trailer 5.9MB] - Suspiria [trailer 2.4MB] - Phenomena [teaser 792Kb] - Phenomena [trailer 1.5MB] - Phantom at the Opera [trailer 1.5MB] Vi mötte Dario Argento i en stökig bar. Har du installerat Real Audio® kan du höra vad han hade att berätta. - Om mottagandet av “The Stendhal Syndrome ”... - Darios drömmar dataanimeras... - Om nederlaget efter “Trauma”... - Argentos vision amerikaniserad... - Hollywood, Inferno e’ Paradiso... - Om nya begåvningar... - Skräck finns överallt... - Om filmcensur... - En filmens massmördare... - Om svenska Eva Axén från “Suspiria”... - Om Udo Kier från “Suspiria”... - Vad gör Goblins idag... -Avslutar han trilogin om “the three mothers”? Fotografierna (“Argento & Defekt” ©defekt, “Argento porträtt” ©Jason Meredith och “Argento viva la Svenzia” ©Seda Spettacoli) samt Italienska orginalaffischer för “L’Uccello dalle piume di cristallo” (©Seda Spettacoli), “Il Gatto a Nove Code“ (©Seda Spettacoli), “Le Cinque Giorante” (©Seda Spettacoli), “Profonso Rosso” (©Seda Spettacoli), “Suspiria” (©Seda Spettacoli) , “The Stendahl Syndrome” (©Cine 2000) and “Phantom at the Opera” (©Medusa). Video (©Seda Spettacoli). Text & Ljud (©defekt). Intervjun är gjord av Pidde Andersson under Dario Argentos Stockholmsbesök i ett kyligt November 1996. Produced by BGCOM Copyright magasin defekt 1997 E-mail: red@defekt.com [Artiklar] [Hall Of Fame] [Recensioner] [Andra Defekter]